Isabelle

24 oktober 2007 10:16

Åh vad jag känner igen mig. Igår fick jag hem en gråtande dotter för att hon hade kört på matteprovet. Jag försökte peppa med att hon får ju en ny chans i form av omprov, men hon var otröstlig och förstod inte hur hon skulle orka med det då de har massor med andra prov också.
Jag upplever det som det är tuffare i skolan nu. Precis som du skriver så var man aldrig helt körd förr.
Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för sonen. Kram.

malve

24 oktober 2007 11:43

Stackars grabben! Känner igen hur det var för mej i skolan. När vi skulle göra något helt på egen hand fick jag oftast en väldig prestationsångest ohc blev så nervös för att jag inte skulle klara det att jag blev helt blockerad. Fast då gjorde det ju inte lika mycket om man misslyckades (och jag brukade nog fuska lite ch kolla med någon kompis i smyg). Hoppas att det löser sej för honom.
Ha en bra onsdag. kram:)

K - Magalös

24 oktober 2007 11:48

Sänder dig och sonen massor av styrkekramar. Vet allt för väl hur det är.

Xena

24 oktober 2007 12:05

Ojojoj... Vi är nog många som känner igen oss. Både i oss själva och våra barn.
För vår del löste det sig med att vi fick bort det som gjorde hennes prestationsångest så stor att hon mådde riktigt dåligt.
Det visade sig att pappan var den som krävde en hel massa.
Fick ta menor till hjälp.
Hoppas verkligen att allt löser sig.
Skickar varma tankar fulla av OMtanke
XENA

Ananasens

24 oktober 2007 12:40

Hoppas det ordnar sig för 14åringen du har. Och att skolan tar det på allvar. Är ingen lätt sak att vara elev idag med alla kvar som ställs.

Ha en bra dag trots allt!

maria

24 oktober 2007 13:24

Isabelle: Ja, jag tror nog att det är lite tuffare i skolan idag, kunskapsklimat som det är:) PÅ gott och på ont... Han har så svårt att ta in det man säger, det är som om han trycker ner eller pressar sig själv lite för långt och vid varje prov är han förkrossad innan provet och tycker att han kan ingenting och kommer hem ännu mer förkrossad och är helt säker på att han misslyckats för att han enligt sig själv inte ens förstod frågorna men sen visar det sig oftast att han får ett g i alla fall...

Man lider med dem, och med facit på handen så vet man ju att hela livet kommer att se ut såhär på ett eller annat sätt...

Kram

maria

24 oktober 2007 13:26

malve: Tack! Ja, jag vet ju själv hur det har sett ut och jag försöker delge honom hur tossigt man själv har tänkt ibland men... Det är nog inte så lätt för honom att förstå just nu:) Kanske senare...

Kram

maria

24 oktober 2007 13:28

K-Magalös: Tack, vännen! Jo, jag vet att du vet... Önskar att det inte behövde vara så:) Så stor kram tillbaka!!!

maria

24 oktober 2007 13:32

Xena: Tack, vännen! Ja, det är ju ett sätt om man nu vet vad det kan komma ur... Visst har du rätt i att man kan känna igen sig själv oxå, hrm, det har väl hänt:))

Men med sönerna har jag alltid försökt att uppmuntra till det roliga i kunskap, inte betygen och jag är rätt opretentiös så, jag dör inte om inte barnens betyg är de bästa, det är bara sorgligt att de får jobba lite extra senare i livet... Däremot vill jag att de ska må bra!!!

Kram

maria

24 oktober 2007 13:34

Ananasens: Tack! Det har du rätt i, det är tuffa krav på ungdomar och barn idag... Om man ser till helheten...

Hoppas att du mår lite bättre! Kram

Kärleksdravel

24 oktober 2007 14:00

Men stackaren då...Det kan inte vara lätt med en 14 åring som sätter högre press på sig själv än vad omgivningen gör...Jag tror att han inte vill bli klassad som sämre än sina klasskamrater...Som jag säger till min dotter att det enda jag begär av henne det är att hon iaf gör sitt bästa och inte bara ger upp...för vi finns där för henne om hon känner att hon gör nått som är över hennes förstånd...Hoppas verkligen det löser sig för er

Kramar om!

trollpackan förvånad!

24 oktober 2007 14:28

Har Bloggen krånglat idag? Tycker den verkar piggare än på länge! Tror att de har bytt servern? Eller har de inte det? Bara tillfälligt pigg kanske?
Ja, skolan med personal kan vara ett aber...det mesta beror ju faktiskt på personalen...verkar vara ett konstigt upplagt ämne Hemkunskapen. Hoppas att allt löser sig!
Kram

Helena

24 oktober 2007 14:59

Tror att det är rätt vanligt att killar i den åldern har stort behov att vara bra på allt.
Min son som är 21 nu hade väldigt höga krav på sig själv....nu har han alltid haft det lätt för sig i skolan men det måste vara jobbigt att aldrig ge sig tillåtelse att misslyckas.
Skolan funkade som sagt bra men däremot gav han sig aldrig på saker på fritiden som han inte kände att han var bra på.
När det gäller din kille så kan det säkert oxå bero en del på att han är ny i skolan....då är det säkert ännu jobbigare att misslyckas inför de nya kompisarna.
Hoppas han får den hjälp han behöver.
Ha en mysig eftermiddag vännen!

maria

25 oktober 2007 12:40

Kärleksdravel: Där tror jag att du satte bollen i nättaket:)) Som ny i klassen så är det ju självklart så att han vill vara lika bra och det vet han inte så mycket om ännu... Kramar på dig, vännen!

maria

25 oktober 2007 12:42

trollpackan: Nej, bloggen är bara tillfälligt energikickad... Nästa vecka kommer den nya servern i funktion...

Ja, det kan vara knepigt med skolan ibland men, det löser sig nog:)) Hoppas jag!

Kram!

maria

25 oktober 2007 12:44

Helena: Jag tror att du har rätt... I allt du skriver om att vara ny och om att man inte ger sig på sånt man inte vet att man kan om man kan undvika det... Det kommer nog att lösa sig, sonen kan vara lite trubbig ibland och det gäller att hitta ingången till honom sen brukar det funka men just när det gäller att misslyckas som ny i klassen, det kommer att bli tufft...

Kram på dig, vännen!