ska allt gå så mycket bättre här på bloggagratis... Hoppas på det!!!

Kombinationen av trådlöst bredband och bloggagratis problem är ett litet aber för mig... Idag har jag försökt att skriva fler inlägg men det har inte gått så bra. Nu vill jag att det ska vara som vanligt snart igen.

Jag fick det lite snurrigt här på dagen/eftermiddagen men nu är jag på benen igen eller det var jag tidigare men inte så bright i huvudet ännu då, vilket 14-åringen njöt av tillsammans med lillasyster, hon kom över för att hjälpa 14-åringen med den sista touchen på svenska grammatiken som han ska ha prov på... Tänk vad mycket 14-åringen kunde av sig själv när han skulle förklara för mamma sin. Till och med lillasyster reagerade på det:)) Jojo, det vore något det om inte 14-åringen skulle kunna få ihop sina G:n med en mamma och plastpappa som ger runt 1-1 1/2 timme varje kväll för läxor och provläsning samt en moster som är lärare:)) Men, men det är han som ska vilja lära sig, det är huvudsaken och att han gör så gott han kan och när det gäller blockeringar inför prov så är det bara att försöka tipsa om hur man kan lösa dem...

Hur som helst så var det en njutning att se honom undervisa mamma:)  Ikväll blev det ytterligare en fantasilös mat, som köttbullar och makaroner, sallad, jaja, det med, förstås... Jag tror att vi måste ha tappat gnistan eller fantasin för de sista dagarna i matplaneringen... Kan ju lätt bli så när man planerar för en månad i taget:))

Nu hoppas jag att alla får en mysig kväll!!!

och stön... Jag trodde i min enfald att det skulle lösas sig med allt på bloggen, eftersom den var stängd igår kväll och natt... Men icke sa nicke, det kommer nog att vara trögt ett tag till då...

Kom inte in här imorse heller så jag tog en promenad först och sen fick jag en massa strul med 14-åringen som än en gång valt att gå ifrån en lektion på grund av denna prestationsångest i kombination med rädslan för att misslyckas. De skulle laga en maträtt på HK:n, helt på egen hand, och fick inte ta till hjälp av någon eller läraren... Så nu har jag än en gång skrivit ett mail till klassläraren och ber om att vi ska träffas för att se hur vi ska kunna lösa detta. 14-åringen sover nästan hela tiden, mår ofta illa, har mycket huvudvärk och ja, mår inte bra av denna press helt enkelt, pressen kommer nog mycket ifrån honom själv men jag tycker nog att vi som vuxna måste hjälpa en 14-åring att hantera detta, det kan han inte klara på egen hand...

Här hemma försöker vi betona att det ska vara roligt att lära och att betygen inte betyder ett jota, att det är plus om han kan få godkänt i kärnämnena och det andra får bli som det blir men det tycks inte hjälpa, han bara talar om att han kommer att få IG i allt... På så sätt så tycker jag bättre om betygssystemet som var när jag gick i grundskolan. 1-5 betygen, för det var bara om du aldrig var på ett ämne som du kunde riskera att få streck men jag kunde söka till gymnasiet med ettor, tvåor, treor, fyror och femmor... Man var aldrig helt körd bara för att man hade ett par sämre ämnen och sen ett par bättre och en del mittimellanämnen...

Ja, vi har nog gjort det vi kan nu här hemma så nu får det nog bli skolan som får ta ett krafttag de med...

Jag hoppas att alla får en fin förmiddag!!!

var saker enklare och jobbigare när barnen var små... När de är små och blir sjuka så ligger de och sover mest hela tiden... När de blir äldre så är de mer vakna, trots sjuk, och låter... När de är små behöver de service när de blir äldre klarar de sig bättre själva... Jag vet inte vilket som är att föredra, förutom friska barn kanske. Men pojkarna har verkligen inte varit sjuka mycket, de är nästan alltid friska.

Jag åkte i säng ett tag och kommer säkert att lägga mig en stund till, det blev inte bra i mina öron idag... Det går väl över, tänker jag.

Hobbe skulle behöva bli badad idag men kan inte jag så får väl maken ta det ikväll då, Hobbe ska klippas imorgon kväll och det behövs kan jag säga...

Nu, precis nu skulle jag önska att allt kring kaminen var klart och att man kunde tända en liten brasa och lägga sig i soffan i vardagsrummet och bara vara. Det kommer, det kommer men idag kändes det som en sån dag bara... Om eller när jag törs ta mig nerför källartrappan så ska jag ta foto på det monterade badkaret, visserligen utan front ännu, den sätter man inte dit förrän vatten, avlopp och blandare är på plats.

Jag hoppas att dagen fortsätter bra för alla!!!

Maken kom hem och berättade att han inte ens behövde ta upp de mer kritiska aspekterna mot lekis fritids... Det var flera andra som startade... Sååå skönt!!! Nu behöver man bara ligga på. Dock mer svart var att maken uppfattade att fröknarna var mer åt det hållet att när man går på lekis så får man klara sig själv men då fr man ligga i på högre håll... Jag kan ju faktiskt reglerna om barnomsorg och lekisbarn går fortfarande under barnomsorg, man betalar taxa för ett dagisbarn dessutom...

Pyssel!!! Helena, jag kommer nog in imorgon och kikar en gång till! Jag har hittat mycket både hos dig och i övrigt som du förmodligen förstår:))

Just nu säger jag i alla fall godnatt till alla i cybern och jag hoppas att ni sover gott och drömmer sött!!!

Oftast händer det när något annat redan gjort mig på sämre humör  och att sedan något mäktigt inträffar på det... När jag var tonåringen så brände jag nog av oftare än idag, som vuxen är jag mer analytisk inför situationerna och resonerar mer med mig själv och kring alla orsaker men ibland känner man sig bara rådlös...

Med risk för att uttrycka mig lite provokativ så är det en bunt kärringar som arbetar på minstingens lekis och fritids... För att uttrycka mig något mildare så är det en mängd damer mellan 50-60 år som arbetar där och som regel så har jag inget emot sådana... Däremot har jag mycket emot lata sådana, såna som uppbär lön för att sitta av tid, sitta av tid och tjattra med varandra eller att småpyssla med alla småflickor och dricka kaffe under tiden...

När jag kom till fritids för att hämta minstingen idag så var det ett gäng barn utomhus och jag såg vad de gjorde... Alla barnen var glada, men jag undrar hur länge till alla barnen skulle ha varit det. Bland annat min minsting hoppade på ett annat barns ben, ett barn som låg på backen och låtsades bli nerbrottat av de andra barnen. Jag har inget emot att barn busbrottas och leker vilt så men jag har mycket emot att inte en vuxen finns i närheten som kan bryta in och förmedla vad som går för sig eller ej... Minstingen hörde redan på min ton när jag ropade på honom att han inte borde säga ett knyst, utan gjorde bara som jag sa och när vi kommit därifrån och bort en bit på gångvägen så sa han: Du verkar arg, mamma och då talade vi, men han visste ju redan... Efteråt vet de rätt och fel men i leken så suddas dessa gränser ut och det behövs en vuxen närvaro för att hjälpa barnen att upprätthålla dessa gränser i lek...

Dessutom såg jag att sonen hade senap i håret  (fortfarande på fritids) och jag blev så matt, kan ingen vuxen hjälpa med sånt, det var ju massor av timmar sen lunchen... Jag gick in och tvättade ur det på honom och övervägde noga hur jag skulle agera men valde att inte säga ett enda ord utöver hejdå... Varför kan man undra och ja, det undrar jag med men jag tror att om jag öppnat munnen där och då så hade jag inte varit nådig i mina ordval... Faktum är att det är aldrig någon fröken ute, inte ens när i stort sett ALLA barnen är ute... Om någon fröken eller ett par är ute vilket kanske har skett högst två gånger när jag hämtat så har de suttit i en grupp med sitt kaffe och lapat sol...

Guu´så kritisk jag är nu men ja, mina barn är det viktigaste jag har och jag betalar både avgift och skatt för att de ska ha det bra inte för att tanter ska tala om för mig vareviga gång jag är där att de inte har resurser för att göra någonting... Först och främst så anser jag att de är väldigt många i personalstyrkan och vad det gäller resurser så är inte det min sak som förälder och inte min grej att behöva lyssna på heller... Sen tycker jag faktiskt att det är inte bara pyssel inomhus med flickorna som är deras arbete... Nu var jag en riktig sur bitch i detta inlägg men så fick det bli då!

att kapitulera inför faktum att jag är redigt förkyld, ingen promenad ikväll alltså, snarare sängläge eller soffläge... Här snörvlas det och jag nyser, har ont i halsen och det smakar inte ens med en cigarett efter maten och då är det illa, när man är rökare som jag...

Nu kom det som jag väntat på... Min arbetsgivare tycker att jag hör av mig för sällan... Hm, en chef som sällan är på plats och som det alltså är svårt att få tag i och så jag då som aldrig vet timme för timme hur det står till med mig... Ja, ja, jag har skickat ett mail för som sagt nu var chefen borta på tjänsteärenden en vecka:))

Sonen: Det handlade om en slöjdlärare som först skällde/rackade på honom för att han inte visste var ett speciellt redskap fanns, efter tre lektioner, sen ville han inte visa sonen hur man skulle använda redskapet så sonen gjorde så hott en kan, har han efter mamma:)) Men det var tydligen inte bra det heller för sen ställer läraren och skrik/skäller ut sonen som då naturligtvis fick nog och lämnade lektionen... Det börjar bli ett mönster i detta att lämna lektionen... Fast, om min chef stod och skrek åt mig så skulle jag nog bara avlägsna mig jag oxå och ta en diskussion när chefen lugnat ner sig:))

Ja, ja, jag ska skicka ett mail igen och påpeka det pedagogiska i att skrika åt sina elever och att vägra demonstrera redskap för dem:)) Snart kan det bli roligt detta, särskilt om jag blir lite tokig för då kommer denna lärare eller rektor få sina "varma"....

Hoppas på en bra kväll för alla, för egen del att sluta nysa så mycket och orka vara vaken lite mer...

i alla fall... I och med att sonen skippat att gå på dessa lektioner så beslöt jag mig för (ganska så i sista stund) att min linje skulle bli både och...

Jag har sagt att han nu måste gå på alla lektioner september ut och verkligen göra sitt bästa och om det fortfarande inte fungerar så tar vi ett nytt snack och ser om det går att åstadkomma att få byta lärare...

Jag tänkte ett varv till med det här med att man under hela livet tvingas dras med människor man inte själv valt eller inte tycker om... Summa sumarum av det blev att om jag ogillade min chef eller en kollega så till den grad att det känns dåligt i magen när jag ska till jobbet då skulle jag söka nytt jobb men elever har ju faktiskt ingen möjlighet till det...

Så om han ställer upp på mina villkor så kan jag med gott samvete åt alla håll göra allt som står i min makt för att hjälpa honom om det fortfarande inte fungerar... Men det kan ju oxå visa sig när de provar att det löser sig och flyter på, även om man inte "älskar" varandra och då är det en nyttig lärdom...

Hobbe däremot, han skällde nog och grät hela halvtimmen jag var borta...snyft... så elak jag är:)

Nu hoppas jag på en bra eftermiddag för alla och allra helst för oss med regn!!!

varit iväg en sväng till på inspektion... Denna gång hade jag kameran med mig men då jag är så mån om att bibehålla min egen anonymitet och oxå alla mina närståendes så har jag lekt med bilden så att man bara ser knyttet!!!

Kan tillägga att jag inte är så duktig på det men det syns nog vad det är och vad det står i alla fall... Ville kunna skära ut den bit av bilden som jag ville ha men jag lyckades inte får nog gå på kurs i detta!!! Men visst är knyttet söt!!!

Minstingen visste inte riktigt vad han skulle tro om detta men det gick... Hobbe blev så sotis att jag kunde hålla mig en till två meter ifrån honom så jag förstår att jag måste göra något åt detta...

Jag hoppas på en fortsatt något bättre kväll för alla!!!